Frantzwagner Sällskapet

30/09/2026

Kära vänner och följare,

Nu är det åter dags för ett nytt nummer av Drabbrikan, nämligen septembernumret för 2026. Varför inte publicera under månadens sista timmar? Som man säger: - Bättre sent än aldrig!

I Drabbrikan nr 41 September 2026:

Denna gång inleder vi utan några direkta nyheter - nevopan. Istället har vi skrivit en kort reflekterande text. Därefter har vi radat upp artiklar av olika slag.

Niklas Bernsand har läst den engelska boken Stopping places av Damien le Bas, som är brittisk gypsy-traveller — eller romanichal, som de själva kallar sig. Vad har dessa platser för roll i deras kulturarv och vad tycker författaren om den egna kulturen?

Arvid Bergman har fortsatt med andra delen av Mengels brevsamling om ”zigenare”, som när de skrevs avsåg resande. Vad breven innehåller återges i texten.

Raymond Husac fortsätter med sin illustrerade kärlekshistoria om den svenska tonårsflickan och unga romska killen som förälskade sig i varandra på 60-talet. Läs om vad som hände dem!

Jon Pettersson har besökt Tjörnedala konsthalls utställning Pre Drom / På Väg, på Österlen. I utställningen ställde en rad konstnärer — med bakgrund i olika grupper av romanifolk från flera länder — ut konstverk. Ta del av såväl intervjuer som foton av konstinstallationer.

Vidare berättar rapporterar han om den romanikonferens som hölls i norska Drammen den 25-26 september, och som var avslutning på ett tvåårigt samverkansprojekt.

Slutligen avrundar han hunnit med att läsa en bok av den brittiske historikern David Cressy, med namnet Gypsies. Boken ger en överblick av romanifolks historia på de brittiska öarna. Finns det kanske några likheter med den svenska historiska kontexten? Läs så får du se!

/ Drabbrikans redaktion och Frantzwagner Sällskapets ledning

drabbrikan, tidning, romani, start

10/09/2026

Den 29 september så uppmärksammar vi Resandefolkets dag tillsammans med Helsingborgs Stadsmuseum på Dunkers Kulturhus. Vi kommer att hålla till i Atriet som ligger i entrén och det är fri entré!

Vi bjuder bl.a. samtal och historia. Programmet varar ca 1 timme.

Läs mer på:
https://dunkerskulturhus.se/evenemang-dunkers/mot-resandefolket/?startDate=2026-09-29_15:00

Varmt välkomna!

De resande har levt och verkat i Helsingborgsregionen sedan århundraden. År 2000 erkändes de som svensk nationell minoritet och den 29 september uppmärksammas Resandefolkets dag.

02/08/2026

2 augusti – en dag för minne och eftertanke

Den 2 augusti uppmärksammas den europeiska minnesdagen för folkmordet på romanifolk under Förintelsen. Datumet valdes eftersom den nazistiska regimen natten mellan den 2:a och 3:e augusti 1944 mördade de återstående internerna i Auschwitz-Birkenaus avdelning för romanifolk — Zigeunerlager". Under några få timmar mördades de återstående omkring 4 000 fångarna – främst kvinnor, barn och äldre.

Händelsen blev den sista och mest omfattande massavrättningen av romanifolk och har kommit att symbolisera det folkmord som drabbade grupper av romanifolk som levde i det nazistiskt ockuperade Europa. Hur många ur individer av romanifolk som mördades under Förintelsen är än idag okänt.

Minnesdagen är inte bara ett synliggörande av offren, men också en påminnelse om konsekvenserna av rasism, rasbiologi, registreringar, avhumanisering, organiserad förföljelse och andra folkmordsbrott som drabbade romanifolk — också utanför naziregimens kontrollerade områden. Vi har alla ett ansvar att bevara och sprida kunskap om romanifolks historia och att stå upp mot antiziganism och andra former av diskriminering – både i dag och i framtiden.

Vi hedrar i dag minnet av alla de kvinnor, män och barn som berövades sina liv till följd av fördomar och rasism mot romanifolk. Deras öden får aldrig glömmas.

Online portal about the Holocaust of the Sinti and Roma

17/06/2026

Kära vänner och följare,

Nu på fredag är det midsommar och man kan knappt förstå hur fort tiden går. Under de år vi har gett ut Drabbrikan har vi strävat efter att publicera lagom till midsommar. I år nådde vi återigen vårt mål med en fullspäckad Drabbrikan nr 40 Juni 2026, som nås via länken nedan.

I detta nummer:

Vi inleder detta nummer med en liten sommarhälsning från oss på redaktionen och från styrelsen. Vi håller vårt nyhetsavsnitt kort och går sedan vidare till utgåvans artiklar.

Arvid Bergman har tittat på SVT-dokumentären ”Resande i musik” och ger sin mening om dess innehåll. Sedan har han också funnit intressanta 1800-talsbrev om ”ziguenare”. Ja, till och med några som gick i skolan!

Raymond Husac har än återigen illustrerat en kärlekshistoria där en svensk tonårsflicka fryses ut av sin omgivning och utsätts för kränkande behandling av lokala myndigheter. Varför? Jo, för att hon har förälskat sig i en ung romsk kille.

Urban Lindqvist har återvänt till familjen Palm, som han tidigare skrivit om. Denna gång har han tittat närmre på några specifika personer och deras namnskick. För vem är de egentligen och varför heter de som de gör?

Niklas Bernsand har hunnit med två intressanta artiklar. Den första handlar om ett radioprogram från Sveriges Radios arkiv som handlar om ”tattare” från 1986. Vad säger man då om dessa ”tattare”? Den andra handlar om sinter i Tjeckien. Efter en mödosam läsning med stöd av lexikon har han lyckats läsa sig igenom den tjeckiska sintern Jan Hauers bok ”Moji lidi” - mitt folk.

Jon Pettersson har skrivit om ett radioinslag av Sveriges radio med titeln ”Behövs en delning mellan romer och resande?”. Vad kan resande tänkas mena om detta? Sedan har han också gått igenom en romaniordlista från Frankrike och frågar sig om den rentav innehåller svenska ord.

Med detta önskar vi er alla en Glad Midsommar och underbar sommar - Dommen vunschras je latcho massker-nijall ta schukker nijall.

/ Drabbrikans redaktion och Frantzwagner Sällskapets ledning

drabbrikan, tidning, romani, start

08/04/2026

Kära vänner och följare,

Idag den 8 april är det 55 år sedan World Romani Congress hölls i London.

Bakom initiativet stod den franska organisationen CIR (Comité International Rom), som arbetade för att synliggöra romanifolk som offer för folkmordet under Andra världskriget och för att stärka romanifolks mänskliga rättigheter.

Kongressen blev startpunkten för en internationell människorättsrörelse med fokus på romanifolks situation. Där enades deltagarna också kring gemensamma symboler som fortfarande bär stor betydelse: den blå-gröna flaggan med det röda hjulet och hymnen Gelem, gelem.

Sedan dess har romanifolk och organisationer som driver olika hjärtefrågor många gånger gått i skilda riktningar. Men med tanke på de kulturella och språkliga skillnader som finns mellan olika grupper av romanifolk är det kanske inte så märkligt. Så ser det ut i alla möjliga mänskliga och politiska sammanhang. Full enighet är sällan verkligheten — och kanske inte heller det viktigaste.

Det viktiga är att ändå fortfarande förenas, såsom idag.

Den 8 april är en dag då vi får rikta blicken mot oss alla. En dag som är vår — där alla har lika rätt att synas, höras och uppmärksammas. En dag då var och en får högtidlighålla sin form av romanikultur och sitt romanispråk.

En dag för alla oss romanifolk — oavsett våra likheter och olikheter.

Till er som högtidlighåller dagen önskar vi: Loschano Romano Dives!

01/04/2026

Kära vänner och följare,

Tiden går i en rasande fart och vi är redan fram vid Påsk. Igår kväll publicerade vi vårt nya nummer av Drabbrikan och vi kan rekommendera er som inte redan prenummererar att göra så. Det är bara till att fylla i sin mejladress längst ner på förstasidan på drabbrikan.se — förstås är det helt kostnadsfritt!

Drabbrikan nr 39 Mars 2026 inleds som vanligt med lite nyheter - nevopan. Vi rapprterar lite kort från den senaste tidens händelser. Vi söker också deltagare till en föreläsningssatsning vi planerar i april. I Drabbrikan ges information om vad det innebär och hur man anmäler sig.

I detta nummer:

Arvid Bergman fortsätter med sina systematiska genomgångar av steriliseringsansökningar. Denna gång presenterar han resultaten från 1955 års material.

Raymond Husac har illustrerat en kärlekshistoria där en romsk man och en svensk flicka står i centrum och kämpar mot fördomar i 50-talets Sverige.

Christoffer Ek följer litegrann i samma tema när han berättar resandestamfadern Lars Qvick och hans andra hustru Marias liv under 1800-talets första hälft. Hur behandlades de i Värmland, där Maria trots allt hade sina rötter i allmogen?

Jon Pettersson har vänt blicken mot Östersjöns sydöstra hörn och det forna Östpreussen. Baserat på 1700- och 1800-talskällor, presenterade av vår tyska kollega och vän Dr. Ulrich Opfermann, gör han en ansats för att beskriva kontexten som rör dess romanifolk. Kanske rentav finns det likheter med romanifolk i samtida Sverige?

Med detta önskar vi er alla en Glad Påsk!

Loschano Jarengro kurrko!

Drabbrikans redaktion

drabbrikan, tidning, romani, start

01/04/2026

Ny forskning skriver om romanifolks historia!

Det händer ibland att nya källor får etablerade teorier att vackla. I dagarna presenterades en internationell forskningsartikel som, om den tas på allvar, kan komma att skriva om stora delar av den romska historien.

Bakom studien står ett konsortium av tolv forskare från flera länder. Huvudförfattare är professor Kokkaimul vid universitetet i Asjchabad och professor Mythomaniós vid universitetet på Kreta. Bland medförfattarna finns historiker, genetiker, lingvister och militärhistoriker.

Deras gemensamma tes är lika djärv som oväntad: att romernas historia i Europa i själva verket har sin utgångspunkt i ett bysantinskt elitkavalleri.

Enligt artikeln bestod kärngruppen av omkring 750 ryttare, rekryterade ur flera av det bysantinska rikets kavalleriförband. Dessa ska ha omfattat soldater med frankisk, normandisk, georgisk, armenisk, bulgarisk, kumansk och grekisk bakgrund. Efter nederlaget vid slaget vid Manzikert 1071 ska delar av denna styrka ha lämnat Mindre Asien och tagit sig österut.

Källmaterial som presenteras av dr. Sindhimosh vid universitetet i Lahore uppges visa att gruppen redan året därpå trädde i tjänst hos Maharadja Paashen V i det nordindiska Aghaipitha-riket, där de under två årtionden verkade som legosoldater och militära instruktörer.

Forskarna menar att ryttarna där inte bara överlevde, utan också etablerade sig som en privilegierad militär elit. Efter tjugo års tjänst ska de, enligt de indiska källor som åberopas, ha belönats med mark, rikedomar och omfattande hushåll. I samma material ska de ha benämnts “अघैपीठवीर”, vilket i artikeln tolkas som ”Aghaipithas hjältar”.

Här blir studien än mer långtgående. En av artikelns lingvister, dr. Dikkakai, hävdar att denna benämning över tid kan ha påverkat senare föreställningar om gruppens ursprung, och därigenom indirekt bidragit till de europeiska benämningarna Egyptians, Gypsies, Gitans och Gitanos. Han menar vidare att termen “athingahani”, som enligt artikeln förekommer i samma språkmiljö, skulle ha betecknat tjänstefolk eller underlydande grupper knutna till kavalleriets hushåll.

Därefter följer studiens kanske mest uppseendeväckande del: återresan västerut finns belagd i källor. Enligt dr Tjijak vid universitetet i Baku stöds detta av arabiska och kaukasiska källor som beskriver en ovanligt stor västgående följeskara under perioden 1093-1096. Forskarna menar att ryttarna, tillsammans med familjer, följen, tjänstefolk och andra underordnade grupper, påbörjade en organiserad förflyttning tillbaka mot Bysans. Den samlade kolonnen uppges ha omfattat närmare 6 000 personer.

Efter inledande konflikt med kejsar Alexios I Komnenos ska gruppen, enligt studien, slutligen ha tillåtits slå sig ned på Peloponnesos, efter medling från patriark Nikolaos III Grammatikos.

Professor Mythomaniós menar att det är här den fortsatta europeiska historien tar sin början. När de osmanska maktanspråken senare växte på Balkan och i Grekland ska delar av denna grupp ha rört sig vidare in i Västeuropa, medan andra underordnade grupper blev kvar i sydöstra Europa under helt andra sociala villkor.

Om forskningsartikeln får genomslag återstår att se. Än så länge har inga större forskningsinstitutioner kommenterat materialet offentligt.

Men som nyhet är den svår att bortse från.

Och just den dag när detta publicerades– den 1 april – råkade nyheten också kännas ovanligt vältajmad - eftersom det var ett aprilskämt.😁

09/03/2026

Vänner och följare,

Se hit! I månadsskiftet mars/april anordnar vi ytterligare ett utbildningstillfälle i vår unika föreläsningssatsning. Deltagandet är 100 % kostnadsfritt och deltagarna får lära sig att föreläsa utifrån ett skräddarsytt och färdigt material med tillhörande fördjupning. Innehållet har fokus på resandes situation historiskt och idag. I föreläsningen lyfts aspekter som rasism och intolerans, minoritetsstress och mycket annat som även rör och drabbar andra än resande.

Anmälan görs via formuläret på vår hemsida: www.frantzwagner.org/kontakt

De enda kraven är att du är över 18 år och har släktband till en resandesläkt. Just pga. innehållet bygger på din och dina förfäders historia.

Är detta inte något för dig så kanske är det för någon annan? Hjälp gärna till och sprid detta i dina grupper och nätverk!

26/02/2026

Kära vänner och följare!

Det nya året har rivstartat och framför oss väntar ett nytt händelserikt år. Ett som förhoppningsvis överglänser fjolårets spännande och intressanta händelser. De av er som inte har haft möjlighet att delta i vår verksamhet och våra projekt har förhoppningsvis kunnat följa en del av det som sker genom Drabbrikan.se.

I Drabbrikan nr 38 December 2026 (sid.29) skriver vi exempelvis om den föreläsningsutbildning vi anordnade för några av våra yngre förmågor i oktober.

Imorgon, fredagen den 27 februari, kan ni möta en av våra utbildade föreläsare i SVT:s Morgonstudion - Raymond ”Romano” Johansson. Inom kort kommer han att kunna följas i den nya säsongen av serien ”Raymonds dröm” på SVT.

- Eller så kan han bjudas in att föreläsa. Skriv till oss via formuläret som nås via länken nedan så organiserar vi det!

Sedan utbildningen hölls har i oktober vi följt upp deltagarna och utvärderat projektets delar. Eftersom utbildningstillfället hölls under influensatider fick vi ett större deltagarbortfall än beräknat. Detta öppnade samtidigt upp för möjligheten att hålla ytterligare ett utbildningstillfälle, som vi planerar att hålla i månadsskiftet mars-april.

Antalet platser är få och reserverade för den som vill lära sig att föreläsa och hålla workshops. Vi tillhandahåller ett färdigt digitalt material som anpassas med delar som kopplas till deltagarnas egna släkthistoria. Syftet är att synliggöra och motverka intolerans och rasism mot resande historiskt och att dra paralleller till hur vi och andra påverkas av liknande fenomen idag. Såsom minoritetsstress och känslan av att inte passa in.

Deltagaren får fördjupning i sin egen historia, möjlighet att utvecklas på det personliga planet och en väg mot att möta nya utmaningar och få nya erfarenheter.

Det bästa av allt är att allt är gratis!

- Vi står för resa, logi och mat.

Efter utbildningen finns utbildningsledarna med för att ge stöd och råd samt att hjälpa till med att arrangera och hålla föreläsningar.

- De första gångerna betalar vi dessutom ut ersättning till föreläsaren.

Låter det inte spännande?

Sökande behöver vara minst 18 år gammal.

Ansökan görs via formuläret på vår hemsida - frantzwagner.org/kontakt

/ Projektledningen

28/01/2026

Förintelsens minnesdag högtidlighålls till minne av Auschwitz av befrielse den 27 januari 1945. Det är en dag för sorg, eftertanke och ansvar. Minnet av Förintelsen är inte bara historiskt – det är ett moraliskt åtagande i vår nutid.

Att minnas innebär inte minst att man behöver kunna att se hela bilden. Nazismens förintelsepolitik var kulmen av ett större internationellt sammanhang. Ett där människor indelades i ”raser” och kategorier. Ett där vissa sågs som mindervärdiga och fick rätten till sin själva existens ifrågasatt och förnekad. Följderna av dessa tankegods drabbade många människor - judar, romanifolk, personer med funktionsnedsättning, politiska motståndare och många andra som stämplades som oönskade.

Många kom att fråntas sina medborgerliga rättigheter och slutligen även sina liv när folkmord utfördes i industriell skala.
Under denna mörka tid i den europeiska historien slogs otaliga människoliv i spillror. Offrens lidande bör inte få rangordnas eller osynliggöras, men så görs konsekvent. Vissa offer lyfts fram medan andra glöms bort och som konsekvens förvanskas historien – och därmed också lärdomarna från den.

Förintelsens minnesdag är en viktig dag, som också ska vara inkluderande. Först när vi kan förstå mekanismerna som ledde till Förintelsen och erkänna samtliga offer, först då kan vi hedra alla de drabbade. Att minnas är vårt gemensamma ansvar.

Glöm aldrig det som skedde och varför!